Myt: Förvildade katter går inte att ha som husdjur.
- Även katter som levt utomhus utan mänsklig kontakt i flera år och därmed varit skygga kan med rätt behandling och tålamod bli lika tama och sällskapliga som vilken annan katt som helst – de blir t o m ofta de mest tacksamma och gosiga så småningom eftersom de om någon vet att uppskatta livet som familjekatt. Det är mycket individuellt hur lång tid det tar, men ingen katt är helt hopplös, inte ens de som vid infångande varit aggressiva.
Yes, äntligen har jag bestämt mig för vilka namn det blir på stödisarna! Pju, vilket vel det har varit. Alla ska som sagt ha ett namn som börjar på ”B”
Bella- Mammakatt (Till salu)
Baloma- Den bruna m vitt (Hona, Till salu)
Beluchi- Den som är silver (Hona, Till salu)
Baccus- Den röda (Hane, Till salu)
Nu är jag så arg och ledsen på samma gång att jag gör allt för att inte börja gråta.
Igår kväll kommer Anders hem och var jätte arg, han berättar han att han sett en död katt vid sidan om vägen, och att han inte kunde förstå hur man som människa kan bry sig så lite om en annan varelse att man väljer att släppa den vind för våg, speciellt när man bor nära en 90-väg!!!! Jag ville givetvis åka till platsen och försöka flytta katten, men det var tydligen ingenting kvar av katten och Anders ville inte se det igen.
Nu när jag åkte på jobbet fick jag själv se den hemska synen, nu ligger ”katten” över hela vägen och jag hade god lust att knacka dörr och fråga vem som i helvete har sin katt lös såhär nära vägen. Men istället drabbades jag av panik och började gråta.
Vad skulle jag göra? Stanna och försöka skrapa ihop resterna av katten? Begrava den? Ringa polisen?
Stackars stackars lilla katt som inte kan rå för hur vårdslösa ägare den har. Den förstår ju inte att bilar kan döda, den uppfattade inte att det kom en bil/lastbil just när den skulle över vägen. Jag kan bara inte förstå hur oansvarig man kan vara, och jag skäms verkligen över mänskligheten. SKÄMS.
Fy fan.
En ros till den lilla katten 
Hoppas ägaren blir en mus i sitt nästa liv.
Myt: Hankatter dödar kattungar.
- Vissa fertila hankatter, inte alla, dödar kattungar som de inte själva är far till. Kastrerade hankatter är däremot helt utmärkta som ”extramammor” till kattungar.
För ett par dagar sedan var jag kattvakt åt syrrans katter Abbe och Wille, två otroligt vackra Birmor! Passade även på att ta lite kort på dom! Under tiden de var hos oss var det verkligen fullt hus med åtta katter, ÅTTA katter?! My god vad jag hade fullt upp med dammsugning och lådrensning. Men mysigt var det! Jag har dock kommit fram till att jag aldrig ska skaffa Birma själv, de hårar så fruktansvärt mycket.
*Bilderna är borttagna av misstag och jag orkar inte lägga in dem igen*
Här kommer lite bilder på stödisarna!
De är fortfarande väldigt skygga men kattungarna gör framsteg varje dag och det gäller att ha tålamod. I morse när jag gick in till dem kom en kattunge fram och hälsade med svansen uppåt!! Hur kul var inte det då! Framsteg framsteg!
*Bilderna är borttagna av misstag, lägger in dem snart igen*
(Texten är koperad från kks.nu)
12-VECKORS KATTUNGAR
Varför bör kattungarna vara minst 12 veckor?
KKS får många frågor från kattungeintressenter om varför kattungarna måste vara minst 12 veckor innan de skiljs från sin mamma och sina syskon. Ofta brukar man ju kunna få hem kattungar vid 8-10 veckors ålder menar många. Därför sammanställer vi här lite information vi samlat på oss genom åren, både genom våra egna erfarenheter samt fakta från veterinärer, uppfödare, böcker och andra källor.
Även Sverak (Sveriges Kattklubbars Riksförbund) har regler om att kattungar inte får säljas före 12 veckors ålder. Eftersom så pass många trots detta inte följer rekommendationerna, har det numera inträtt som lag att man inte får skilja en kattunge från sin mamma innan 12 veckors ålder.
Kan bli stora konsekvenser av att skiljas för tidigt
Alltför många människor skiljer kattungarna från sin mamma när de är på tok för unga. Detta sker ofta pga. okunskap. Man tror att ungen är utstött, att mamman är trött på den och att man gör alla en tjänst genom att låta ungen flytta till sitt nya hem tidigt. Många människor som tagit hem kattungen för tidigt, kanske redan vid 7-8 veckor, säger ofta att ”åh, det går så bra så, han äter och är rumsren så det är inga problem att ta dem tidigare än 12 veckor”. Men tyvärr är det så att konsekvenserna kan komma långt senare, ofta vid könsmognaden. ägaren sätter då inte problemen i samband med att kattungen tagits för tidigt från mamman. Problemen som kan uppstå kan vara såväl fysiska som psykiska.
Fysiska problem som kan uppstå
Om man tar en kattunge från mamman för tidigt, kanske redan vid 7-8 veckors ålder, så är risken stor att den får ett flertal problem. När de är så små får de ofta problem med magen. Avvänjningen från modersmjölk och övergången till fast föda går för snabbt, matsmältningen störs och kattungen får diarré. När de är så små blir de fort uttorkade och tappar vikt när de får diarré, får man inte snabbt ordning på detta kan diarrén bli kronisk (och katten kan i värsta fall dö). Katten riskerar att hela sitt liv ha känslig mage och därmed vara i behov av specialfoder som man köper från veterinären. Avvänjning ska gå successivt, det är en hel process som tar flera veckor. Ofta missar ägaren stora delar av processen, man uppfattar att mamman inte diar sina små mer och att ungen nu är redo att äta enbart fast föda. Visst diar mamman sina små, men inte lika ofta.
Även immunförsvaret påverkas. Katten blir ofta mycket känsligare för infektioner och sjukdomar, immunförsvaret utvecklas som mest mellan 8-12 veckor. Det är mycket som händer i kroppen vid denna tid, den stress och omställning som en flytt innebär kan störa immunförsvarets utveckling.
Psykiska problem som kan uppstå
En annan viktig del i uppväxten är att ungarna får lära sig hantera frustrationen när mamman nekar dem att få di. Under denna process ser man ofta att mamman inte tillåter ungen att dia, ungen blir frustrerad och tjurig och börjar bråka. Mamman kan då bli ordentligt bestämd mot den och man ser ofta mamman bita ungen i nacken eller halsen och trycka ner den skrikande ungen mot golvet. Det kan se hårt och förfärligt elakt ut och man kan luras att tro att mamman är trött på sin unge och stöter bort den av elakhet. Men detta ingår i uppfostran, mamman lär ungen att hantera frustration och förnekelse. Ungar som missar detta kan få aggressiva beteenden senare, de har inte lärt sig hantera nederlag och att inte alltid få som de vill. ägarna missuppfattar tyvärr ofta denna situation. De tror att mamman är trött på sina ungar och inte vill låta dem dia henne mer. De tror de gör mamman en tjänst genom att låta ungarna flytta i det stadiet när det egentligen är viktigt att ungarna får uppleva även detta led i uppfostran. Nyanserna är många i avvänjningsprocessen och människorna ser inte alla detaljer, men de är mycket viktiga ur kattens synvinkel.
Det handlar inte bara om mat
Avvänjningen handlar inte enbart om att övergå till fast föda, det handlar lika mycket om den psykiska omställningen från baby till liten kattunge. Kattungar tittar misstänksamt på kattmat de inte ätit förut och söker stöd och bekräftelse hos mamma och syskon, äter de så börjar även ungen att äta. Gruppgemenskap är viktigt, man lär sig genom att se hur andra gör. Ungarna får stor trygghetskänsla av att vara tillsammans med mamman och syskonen. Ungarna leker och brottas och busar runt, de har kul tillsammans och man kan se stora skillnader på kattungar som leker tillsammans vid 9 veckors ålder och samma kull vid 12 veckor. Leken förändras till att vid 12 veckor handla mer om ”vuxensaker” som till exempel möte med nya katter, slagsmål, att kunna hävda sig och utveckla en tro på sig själv, osv. De lär sig utveckla nyanser i kroppsspråket och övar på syskonen. Kattungar som missar detta har senare i livet svårt att läsa av andra katter, de har svårt att komma överens och att fullt ut uppskatta kamratskap med en artfrände.
Problemen kan komma senare i livet
Ibland verkar det som att allt går smidigt och utan problem med kattungen man tagit för tidigt. De växer som de ska, de har bra mage utan diarré, de är rumsrena, de verkar glada och nöjda och allt verkar vara frid och fröjd. Men sedan plötsligt vid könsmognad förändras katten. Hormonerna börjar rusa i kroppen och de kan bli lynniga, osäkra och ibland aggressiva. De saknar mental stabil grund att stå på, de har inte fått med sig grundtryggheten. Dessa katter har svårt att hantera alla nya känslor och blir otrygga, de vet inte hur de ska bete sig i vissa lägen, de saknar självkännedom. En del katter kan bli väldigt aggressiva och vi har mer än en gång pratat med ägare som är rent av rädda för sin katt som plötsligt utan förvarning kan gå till attack mot sin ägare och bitas ordentligt. Dessa katter är väldigt förvirrade och otrygga och vet inte hur de ska hantera sina känslor och frustration.
Katter utan grundtrygghet är känsliga för förändringar, till exempel kan de plötsligt börja kissa i soffan eller i sängen och ägaren står frågande och förstår inte varför. Det kommer som en överraskning för många att en sådan sak som en ny partner för ägaren kan påverka katten starkt (negativt). Kan även vara en sådan enkel sak som att man bytt till annan kattsand, flyttat till ny bostad, köpt nya möbler, osv. även små förändringar i livet känns mycket större och jobbigare för en katt som saknar grundtrygghet, de har svårt att ställa om sig. De vill ha allt som det brukar vara, de gillar rutiner. Stör man den normala vardagsrytmen kan många katter reagera starkt och visar detta på olika sätt, många kissar i soffor och sängar. Att detta skulle bero på att kattungen tagits för tidigt har många ägare svårt att se, ”det är ju så länge sedan och allt har ju gått så bra förut”.
Aldrig för sent att reparera skadan
”Problemkatter” som är aggressiva eller har beteendestörningar är inte omöjliga att få ordning på. Men det krävs ofta mycket arbete och kunskap för att hjälpa katten, ägaren måste kunna häva dåliga beteenden och hjälpa sin katt och få den att känna sig trygg igen. Många människor är inte beredda att engagera sig så mycket och tyvärr avlivas ofta dessa katter. Det är synd att det ska behöva bli så. Problemen beror kanske på att ägaren skulle ha låtit ungen stanna hos sin mamma tiden ut. Det är enkelt att undvika många problem egentligen; en trygg och glad kattunge som är redo för flytt och ser på förändringar med nyfikenhet utvecklar oftast inte problembeteenden.
Här är en bra länk där ni kan läsa mer om varför det är så viktigt att låta kattungen vara hos sin mamma till 12 veckors ålder: Artikel på katter.nu
Tiden hos mamman -
en investering i en trygg och glad familjemedlem
Detta ämne är stort och man kan diskutera mycket och länge om konsekvenserna av att ta ungarna för tidigt. Det är inte alltid det innebär problem, ibland har det gått bra. Men man kan ju inte veta i förväg hur det ska gå, katter är ju olika individer de också och reagerar olika starkt på situationer. Därför bör man ta det säkra före det osäkra och låta ungen stanna hos mamman och syskonen tills de är minst 12 veckor. En del kattungar är inte mentalt stabila för flytt då heller och kan behöva ännu mera tid hos mamman och kanske kan flytta först vid 14-15 veckors ålder. Som köpare är man förstås otålig och vill få hem sin nya lilla kattunge så fort som möjligt, men man får försöka ha lite is i magen och vänta tills ungen är redo för flytt. Man ska ju trots allt leva tillsammans i många år framöver och några veckor extra hos mamman kan göra en enorm skillnad på den mentala hälsan för kattungen. En stabil och trygg katt är mer behaglig att leva med så man får försöka ge sig till tåls och låta naturen ha sin gång.
Ge din blivande familjemedlem bästa möjliga start i livet! Låt kattungen få den tid de behöver för att bli stora nog att flytta hemifrån. Det vinner alla på!
Då har vi fullt hus igen!
Upphittad kattmamma med tre kattunger flyttade in hos mig den 3/8. De hittades i Åre av en kvinna som kontaktade Jämtkatten och några dagar senare var katterna infångade och flyttade till mig så länge.
Mammakatt är en liten svartpadda som är väldigt skygg. Jag har inte lyckats klappa henne ännu, då jag inte vill gå för fort fram- hon får komma till mig istället.
Kattungarna har börjat bli lite mer sociala, men de fräser fortfarande. Men sätter man sig ner kommer de direkt och vill klättra i knät eller bli busad med! Det är två honor och en hane, en röd/creme, en brun spotted med vitt och en silver spotted med vitt. De är ungefär 6 veckor gamla nu.
De får bo i vårt ”gästrum” tillsvidare för att de inte ska bli stressade, och givetvis måste de ha nära till lådan, som de f.ö sköter utmärkt. Dessutom måste jag ha dem i karantän ett tag. Sprita händerna så fort man lämnat rummet. Det är lite jobbigt, att behöva ta in en katt som inte är veterinärundersökt eller vaccinerad först.
De är nu avmaskade och verkar inte vara sjuka på något vis. Mammakatt är väldigt smal men eftersom jag inte sett henne så mycket (då hon helst gömmer sig när jag kommer in) så är det svårt att avgöra hur illa det är. Men hon får fet kattungemat eftersom hon diar, så hon borde öka i vikt snart.
Har inte kommit på några namn ännu, mer än att alla ska ha ett namn som börjat på ”B” då detta är B-kullen 
Bilder kommer ikväll!
Ska man ta och sy en själv kanske?
Idag kan du få en katt gratis, eller för några kronor. Det är sällan några större ansträngningar läggs på dess underhåll. Huskattens låga status gör att de av sina ägare ofta nekas veterinärvård, vaccineringar, Id-märkning och näringsriktig mat. De tillåts föröka sig okontrollerat för att värdet de tilldelats är lägre än kostnaden för en kastrering och deras ungar är sällan välkomna till världen. Många avlivas, ofta med billiga, plågsamma metoder. Andra släpps ut på gatan åt sitt öde och förvildas eller omkommer av svält, köld, eller någon av de hundra faror som väntar därute.
Hundratusentals katter beräknas vara hemlösa, de flesta av dessa har en gång varit ett älskat husdjur som någon tröttnat på eller inte orkat ta ansvar för. Detta är ett stort djurskyddsproblem – ett lidande som bara ökar för varje år. Djurhemmen är överfulla och privatpersoner lägger ner enorma mängder pengar och energi att hjälpa och hitta hem åt dessa drabbade djur. Så länge kattens status är så här låg kommer floden av hemlösa, vanvårdade och oönskade katter aldrig att sina. När ingen annan bryr sig är det upp till oss kattvänner att öka förståelsen för dessa fantastiska men missförstådda djur och göra vad som står i vår makt för att höja deras oförtjänta låga värde. Förhoppningsvis kan vi göra skillnad. Vår vision är att alla kattägare ger katten den kärlek, respekt och omsorg den förtjänar samt tar sitt ansvar fullt ut. Om alla följde de enkla råden i vårt slagord skulle många kattliv vara bättre. Därför säger vi kastrera, id-märk, vaccinera och försäkra din katt!
Texten är kopierd från kattstatus sidan!